|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
TILL MASKINSÄKERHET, ARBETSMILJÖ, M.M.
|
När man har börjat lagra viner är det värdefullt att på något sätt skapa ett system för att hålla reda på lagret. Att hänga en etikett på varje flaska, gjord av papper, eller ännu hellre av plast, på vilken man skriver de önskade uppgifterna med en ”white-board”-penna är en metod att hålla reda på innehållet, men man tappar snart överblicken över vinkällaren, vartefter förrådet växer. Metoden fungerar nog bara upp till några tiotal flaskor i förrådet. Det är i stället en bättre idé att föra anteckningar i en lagerbok. För att kunna hålla reda på allt, och inte behöva plocka igenom hela lagret i sökandet efter en speciell flaska är det väldigt bra om man har tillgång till en dator, där Lagerboken utgörs av ett Word- eller Accessdokument. · I Lagerboken skriver man namnet på vinet, ingående druvsorter, tilltänkt konsumtionstidpunkt, när och var köpet gjordes och vad man betalade, om man nu vill hålla reda på allt detta. · Och när man öppnade det och vad det smakade. ·
Kanske till och med vem man drack det tillsammans med och vad man
åt till. Se nedan vad vi anser vara ett minimum av ”bokföring”. Som
framgår av vårt nedladdningsbara
Word-dokument tycker vi dock att det är ”överkurs” att hålla
reda på de senare kriterierna, men det är förstås upp till var och
en att bestämma själv vad som är av intresse. Vi noterade från början inte ens vad vinet kostade i inköp, men har kommit underfund med att det är en intressant uppgift. Det är viktigt att ange en tilltänkt konsumtionsperiod redan då man lägger in flaskan i lagret. Det hjälper till att hålla självdisciplinen, så att man konsumerar i ”rätt” tid, d.v.s. under den period man har angivit. Därigenom blir uppbyggnaden av erfarenhetsbanken så bra som möjligt, d.v.s. man lär sig successivt hur vinerna förbättras, eller i vissa fall försämras, med tiden. Man får inte dra sig för att få något vin som blir alltför gammalt (”platt”) eller att man begår ett och annat ”barnamord”, d.v.s. förtär något som är onödigt ungt. Man gör ett orienteringssystem för såväl de olika vinställen som för flaskpositionerna inom varje ställ. Ställen kan man t.ex. benämna 1, 2, 3, osv. eller varför inte ange färger eller familjemedlemmarnas namn eller …… Varje ställ indelas i vertikala resp. horisontella rader, där de vertikala raderna kanske ges en bokstavsbenämning och de horisontella sifferbenämning.
Här kan man se att varje fack får en individuell benämning.
Det är enkelt att addera nivåer vartefter man placerar fler ställ på varandra. Nedan
ges ett
exempel på hur ”lagerboken” kan göras. Horisontell rad A,
Vertikala rader 1 - 6
Till sidtopp Till Vinlagring |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
