|
Billiga
genvägar till stora viner
Storslagna,
mogna viner hör verkligen till livets goda. Det kräver viner som är
byggda
för
att utvecklas under lång tid för att nå hela sin personlighet.
Normalt kostar det
mycket
att ta sig in i de stora vinernas värld, men det finns faktiskt
budgetstigar
Vinlagring
kallas det när man förvarar och låter vinerna mogna. Man kan
naturligtvis välja att köpa ett moget, d.v.s. färdiglagrat vin. Ett
problem är att det kan vara svårt att hitta färdiglagrade viner på
Systembolaget eller i butiker i Danmark eller Tyskland. I stället får
man köpa unga viner för egen lagring. Glöm
bara inte att låta det vila ut några veckor efter hemresan. Men vill
Du ”fynda” på Systembolaget, eller åka utomlands och funderar på
att ta med ett antal flaskor hem, kommer här några råd.
"Full!"
ranson från 2004-01-01: 90
liter vin, 10 liter starkvin, 110 liter öl samt 10 liter starksprit.
De
flesta viner konsumeras relativt fort sedan de köpts. Många som tycker
om vin handlar dock på ett annat sätt; naturligtvis köper de vin för
att dricka det¸ de är bara inte säkra på när de
kommer att dricka det. Men under tiden, tills de dricker vinet, njuter de
av att veta att flaskorna väntar på dem, i ett oftast ännu godare
skick.
Vi
hänvisar också till uttalanden från ett par av de mest
respekterade vinprofilerna i den svenska vinvärlden:
Lars
Torstensson, Chef för Vin & Sprit AB’s vingård Domaine Rabiega i
Provence:
Det
tråkiga är att det är så få som vet hur bra de här vinerna (= Clos
d’Ière från den egna vingården) egentligen kan bli – folk dricker
dem alltför tidigt. Precis som så många andra viner här i södra
Frankrike behöver de lång tid på sig för att utvecklas mot sin
absoluta topp. (Ur Villaägarna, februari 2001).
Anders
Röttorp, vinskribent i bl.a. Dagens Industri:
Lagring
ger bättre vinliv. Många av de viner jag rekommenderar är bara för källaren.
Det betyder att de är lovande, men ännu bara visar upp en bråkdel av
de vinösa finesserna som är att vänta. (Ur Dagens Industri
2000-12-30)
"En
egen vinkällare behöver inte bli en exklusiv hobby. Viner under hundralappen
kan utvecklas till stora, mogna viner efter några års lagring, anser DI
Weekends Anders Röttorp. Bolaget vidhåller felaktigt att billigare viner inte vinner på lagring.
Strunta i detta! (Ur Dagens Industri
2006-01-27)
Vill
Du ha kopia av resp. artikel så hör gärna av Dig!
Till sidtopp
De
flesta viner ligger på fat från några månader upp till två år. Ett vin som är för
ungt, har inte utvecklat sin arom till fullo, och blir godare med tiden.
Även ”rödtjut” kan smaka mycket bra om det får några år på
sig att mogna.
Det
avgörande är helt och hållet den personliga smaken: Föredrar man fräscha
unga fruktiga och lite enkelspåriga viner eller stora mogna och
komplexa viner med lite mindre fräsch ”personlighet”?
Tendensen
är nog, att ju mer man får möjlighet att prova mognare viner, desto
mer nyfiken blir man på hur bra det egentligen kan bli.
Utomlands
är unga olagrade viner billigare i inköp än lagrade. Lagerhållningen
för äldre vinerna får man betala för. I Sverige säljs de flesta
vinerna unga, men goda undantag finns. Ur rent företagsekonomiskt
perspektiv måste lagerkostnaden läggas till på priset.
Det är spännande att följa ett vins utveckling, genom att smaka av
det vart eller vartannat år. Detta förutsätter att man inhandlat ett
dussin flaskor eller mer av samma vin.
Fransmännen förvarar sina flaskor längre och är inte rädda för,
utan snarare stolta över, att servera ett 15-20 år gammalt vin. Är
vinet övermoget skäms man inte för det, utan detta ger i stället upphov till djupa
diskussioner.
Till sidtopp
- De
viner som lagras kortaste tiden är Beaujolais Noveau och liknande
”Primörviner”. Efter en kort, men intensiv, jäsning under ca 6
- 7 dagar, förvaras vinet på stora tankar under någon månad.
Under denna tid tappas vinet om några gånger, samtidigt som det
filtreras för att det ska klarna. Därefter tappas vinet på
flaskor för snabb distribution till konsumenterna. Vinet ska
drickas lika snabbt som det produceras. Det bör inte sparas mer än
3 månader.
- Det
vanligaste är att vinerna jäses under 2 – 4 veckor. Detta sker
oftast i stora rostfria tankar eller betongkar, men även jäsning på
större eller mindre träfat förekommer fortfarande. Därefter sker
lagring på tankar eller träfat, med några omtappningar för att få
ett klart vin, under 3 – 4 månader, innan det tappas för försäljning.
- Ofta
lagras viner innan tappning på flaska dessutom ett antal månader
eller år på träfat. Tiden avgörs av vintyp, regler, traditioner,
odlarens ambitioner, ekonomiska resurser, etc.
- De
flesta vinerna utvecklas sedan vid fortsatt lagring på flaska.
Detta kan ske hos tillverkaren, grossister, distributörer, butiker
eller hos slutkunden/konsumenten.

Ekfatslagring
är ett klassiskt sätt att förädla vin. Från början användes faten
visserligen bara som förvarings- och transportkärl, men med tiden upptäckte
man att vinet faktiskt blev bättre av att förvaras en tid i ett ekfat.
Anledningen att man lagrar vin på ekfat är inte, som många tror, i första
hand att vinet tar smak av träet. Vad man är ute efter är att göra
vinet mer stabilt, göra det mer lämpligt att lagra och att ge det en bättre
utvecklingspotential. Om vinet är lämpat för ekfatslagring, det vill
säga tillräckligt kraftfullt och koncentrerat, förbättras det om
ekfatslagringen genomförs med omsorg.
Det
som händer med vinet rent kemiskt är i första hand att det utsätts för
en långsam och försiktig oxidation. Samtidigt som skadliga estrar förstörs
under lagringen, tillförs vinet fenoliska föreningar, vilka är ett måste
för ett lagringsvin. Även vinets färg påverkas. Bland annat genom
att vinet blir surare får det en klarare färg.
Under ekfatslagringen tillförs vinet tannin och smakämnen
från träet. Även om det tannin som utvinns utgör en liten del, högst
fem procent, i ett välmatat lagringsvin, eftersträvar många detta. Det
beror på att tanninet från träet är mer strävt än bittert om man jämför
med tanninet från kärnorna och druvans skal.
Många
tror att ekfatslagringen ger vinet mer strävhet, men trots att tannin
från eken tillförs är så inte fallet. Ekfatslagringen rundar i stället
av vinerna och ger det en mjukare smak. Däremot kräver ett
koncentrerat och ekfatslagrat vin att det lagras på butelj en tid för
att bli njutbart.
Även
om huvudorsaken till ekfatslagring inte är att utvinna aromer ur träet
kan man inte förneka att detta påverkar smaken positivt. Bland annat
”rostas” faten invändigt, vilket kan ge vaniljaromer och
rökaromer.
Om vintillverkaren bara är ute efter eksmaken, går
det lika bra att använda ekspån eller ekstavar som sätts in i en
vanlig tank. Detta kan i så fall ske under jäsningen eller senare och
under olika lång tid beroende på vad man vill uppnå. Ekspånen och
ekstavarna har ingen stabiliserande inverkan på vinet och ger det
heller ingen utvecklingspotential. Däremot är det ett bra och billigt
sätt att modifiera ett enklare vin.
Det
har förekommit, och förekommer ibland fortfarande, att andra träslag än
ek, främst då kastanj, används. I huvudsak är det dock ek som används.
Även om man bara håller sig till ek, är det en hel vetenskap att välja
vilken sort som är den bästa. Bortsett från lagringstidens längd och
om ekfaten är nya eller begagnade, lätt eller hårt rostade, påverkar
typen av ek, dess ursprung och tillverkningsmetoden ekfatslagringens
inverkan på slutprodukten. Idag är det vanligt att vintillverkaren
blandar ek av olika typ, ursprung och tillverkning för att försöka
utnyttja de unika egenskaper som ekfatslagring kan ge upphov till, för
att på så sätt göra vinet arom- och upplevelserikt.
Under
lagringsprocessen oxideras också vinernas färgämnen (anthocyanin i rödvin
resp. glycosid i vitvin), så att rödvinet blir allt brunare och
ljusare med tiden, medan det vita vinet mörknar till gult eller brunt.
Lite
allmänt om Ek hittar Du på sidan om Quercia

Lagring
hemma
Det
första man måste tänka på när man vill börja lagra viner är att
inte alla viner vinner på lagring.
Det
är däremot ytterst sällsynt att vinerna blir dåliga av att lagras,
om man med detta menar att de blir otjänliga för konsumtion, och inte
lagringstiden är extremt lång.
Vinerna
kan bli defekta av defekt (läckande) förslutning, dålig (infekterad)
kork och av att lagras i ljus.
Även
viner som anges att de inte vinner på lagring utvecklas under lagring.
T.ex. ändrar de kanske karaktär från ungt och fruktigt till mer mogna
aromer, samtidigt som det blir mjukare. Om det upplevs som godare eller
mindre gott är helt och hållet en personlig smaksak. Enda sättet att
ta reda på vad man tycker bäst om, är att lagra tillräcklig mängd
flaskor tillräckligt länge, så att man får vara med om vinets
utveckling till sin ”höjdpunkt”.
För
att ytterligare komplicera vinupplevelsen kan påpekas att vinets smak
också är beroende av vilken mat man konsumerar till vinet, att vinet
har lämplig serveringstemperatur, att bra glas används, miljön och sällskapet,
m.m.
Exakt
var skillnaden ligger mellan ett vin som blir bättre av att lagras, och
ett som inte blir det, är svårt att säga på annat sätt, än att det
är den kemiska sammansättningen som är annorlunda. Smakerna av de
olika syrorna kommer att ”rundas av”, och smaken blir
”komplexare”.
Det
hela beror på om vinet har lagrings- och/eller utvecklingspotential
och detta beror på råvarans egenskaper och på hur det tillverkas. Hur
vinet har tillverkats är dock inte lätt för en vanlig konsument att
veta.
De
faktorer som gör vissa viner mer lämpliga för lagring, eller ”långlivade”
är
- Alkoholhalten.
Ju mer den överstiger 10 %, desto bättre.
- Halten
av syrliga fruktsyror, främst vinsyra, men även citron- och äpplesyra.
- Halten
av sträv garvsyra, s.k. tannin. Tanninet finns i naturligt i
druvorna (från skal och kärnor främst i röda druvor),
men tanninhalten kan också ökas genom ekfatslagring på nya fat
eller genom tillförsel av tannin som producerats industriellt.
- Sockerhalten
(framför allt i vitviner).
Röda
viner är oftast fullt utjästa, ”torra”, med låg restsockerhalt i
vinet. Däremot kan Roséviner och speciellt Vita viner ofta ha en ganska hög
restsockerhalt. De betecknas då som halvtorra, halvsöta eller söta.
För
att ta reda på om ett vin blir bättre av lagring kan man helt enkelt köpa
en låda vin (alltså 12 flaskor) och sedan prova sig fram. För billiga viner är någon månads
mellanrum mellan provningarna lagom, för dyrare vin tre månader och för
riktigt dyrt vin upp till ett år.
Annars
kan man läsa sig till kunskap om vilka viner som ska lagras och i så
fall när de ska drickas. Det finns ett antal tidningar och nyhetsbrev
som handlar om detta. Ett annat sätt är att ta kontakt med
producenter, importörer eller personal på Systembolaget, som ibland är
ganska kunniga.
I
Systembolagets månatliga nyhetslista anges en ”möjlig” eller
rekommenderad lagringstid. Man är dock väldigt underskattande beträffande
lagringspotentialen, huvudsakligen av två skäl:
- Man vill ha så snabb
omsättning som möjligt på produkterna.
- Man vill inte ha
reklamationer från konsumenter som lagrat vin på ett olämpligt sätt.
(Man utgår i princip från att kunderna lagrar
flaskorna stående i ett ljusexponerat utrymme ovanför spisen!)
Observera
att Systembolaget inte själva lagrar viner någon längre tid, och de
viner man har köpt in lagras på ett dåligt sätt i butikerna: Flaskorna står
ofta upp, vilket kan orsaka uttorkning av korken, temperaturen är
”rumstemperatur”, och i butikerna exponeras flaskorna ofta för ljus.
Systembolagspersonal
säger ”informellt” att man åtminstone kan multiplicera
Systembolagets officiella uppgift med en faktor 3.
Tidningarnas
vinrecensenter anger ofta en mer realistisk bedömning av
lagringspotentialen än Systembolaget, såvida de inte bara anger bara
det som Systembolaget har angett.
När
man har valt ut ett eller flera viner som man vill lagra gäller det
att ta reda på hur man ska bära sig åt för att inte ”lagra sönder”
vinet.
Det
finns vissa saker man bör tänka på, och gör man det är det inga
problem. Man kan i princip lagra vin i en garderob i en lägenhet.
Många
fransmän har i källaren några hundra vinbuteljer liggande kvar i sina
inköpskartonger. Märkvärdigare än så, behöver inte vinlagring
vara. Nåja, en fransk källare är ofta lite fuktig och dragig och blir
sällan kallare än 12ºC
på vintern och inte varmare än 17ºC
på sommaren. Förresten så säger man inte att man lagrar viner i
Frankrike, utan, man ”låter dem åldras”.
Vin-”källaren”, platsen där
man förvarar vinet, ska vara mörk. Detta är det viktigaste kravet av
alla! Där skall vara fuktigt, så att
korkarna inte torkar. Se upp för mögel, som kan förstöra etiketterna
och ännu värre - korkarna. (Ett tips för
att förlänga etiketternas hållbarhet: spraya med hårspray!) Vinkällaren får inte
heller vara för torr, för då
kan vinet dunsta genom korkarna och oxideras. Flaskorna ska ligga ner för
att hindra korkarna att torka, så att inte luft kan tränga in. Undvik
vibrationer, men det är inte alls farligt att flytta flaskorna då och då.
Temperaturen är viktig och det
skrämmer nog många. Rent
generellt kan man säga att vinerna bör lagras i en temperatur på
mellan +10 ºC och +17 ºC. Temperaturen bör dock inte understiga ca +5 ºC,
eftersom (ofarlig) vinsten kan fällas ut i vinet (gäller speciellt
vita viner).
Nu
är det kanske inte så många som har mellan +10 ºC och +17 ºC varmt
i garderoben. Det har inte så stor betydelse om vinets lagras vid +23
ºC. Det man ska se till är att vinet inte utsätts för temperaturer
över +30 ºC. Att lägga sina dyra nyinköpta viner i en bil en varm
sommardag är inte att rekommendera, men kanske oundvikligt.
Hastiga
temperaturväxlingar gör att vinet mognar snabbare. Kanske för
fort i vissa fall. Vill man spara ett vin i flera år ska det stå
svalt. Ju varmare vinlagringsplatsen är, desto snabbare mognad. Långsam
mognad ger bästa resultatet. Om
en vinkällare håller en temperatur på +4 ºC på vintern och +18 ºC
på sommaren spelar
inte så stor roll, men om man lagrar vinet i ett ställ invid spisen,
eller i mer eller mindre tjusiga vinställ på ett skåp i rummet, bör
man tänka om.
Vissa röda högkvalitetsviner mår
utmärkt av att ligga i sommarheta vindsutrymmen, men det är ett
experiment man bör överlåta på experterna. Det är så man
tillverkar vissa starkviner, t.ex. Madeiravin. Över 25 ºC
riskerar unga viner att börja jäsa igen.
Ventilationen i vinkällaren är viktig. Den måste hållas luktfri.
Experterna är eniga om att man inte kan ha stinkande ost eller äpplen
i samma utrymme som vinflaskor, men ingen har ännu förstått hur
lukten kan tränga igenom foliet och korken till vinet.
Länge sa man att vinet vill ha
en bullerfri tillvaro i lugn och ro, samt att det tycker om att lyssna på
operamusik. Dagens betydligt klarare viner tycks klara av modernt oljud
bättre. Det är heller inte bevisat att vinet föredrar belysning med
levande ljus hellre än en elektrisk glödlampa.
Vinet
utvecklas fortare vid högre än vid lägre temperatur. Hur mycket vinet
påverkas beror till stor del på hur det har gjorts. Många vita och
roséviner har ofta ingen större utvecklingspotential, utan lagras bara
i väntan på konsumtion. Att
lagra
dem upp till något år är dock absolut inget problem, om
förhållandena är någorlunda bra.
Har
man inte tillgång en "naturell" vinkällare i en sval del av
huset, som ju är det enklaste och billigaste alternativet, kan man åstadkomma en
konstgjord "källare". Det
finns idag även en uppsjö av vinskåp med temperaturreglering att köpa.
De flesta är bra, men också dyra, och kapaciteten är mer eller mindre
begränsad. Ett fattigmansalternativ är ett gammalt kylskåp. Nackdelen
med dessa är att de ofta vibrerar lite. Därmed bryter de mot en av den
mer pedantiske vinlagrarens krav: vinet ska ligga helt stilla, men om plånboken
sätter stopp för andra lösningar får det duga.
Vibrationer
påskyndar utfällning av färg och andra partiklar i vinet, d.v.s. man
får avlagringar i vinet som man kan behöva avlägsna vid
upphällningen genom dekantering.
Om
vare sig den naturliga "källaren" eller den konstgjorda kan
åstadkommas så går det, som sagts ovan, väldigt bra att lagra i ett
normalt lägenhetsklimat. Det är vinets utvecklingskurva som påverkas,
och man behöver prova sig fram till vad man tycker är bra. Testa med
50-75 % av den tid som anges för "bra"
lagringsförhållanden.
Om
man har möjlighet att skaffa sig en drömkällare, som uppfyller alla
krav, ska den vara sval, mörk, tyst, fri från vibration och relativt
fuktig. Eftersom vinet ska ligga ner, för att hålla korken fuktig, bör
källare vara utrustad med hyllor och fack. Det går också kombinera
vinställ med att ställa lådor på varandra, om man köper hela lådor
och väljer att lagra vinet i dem. Man bör också tänka på att kunna
komma åt att ta ut enskilda flaskor ur vinstället, så individuella
fack ger en bra kompromiss av detta krav och kravet på maximal
lagringsvolym inom ett bestämt utrymme.
Marknadens
i särklass mest prisvärda lösning är Quercia's Vinställ, modell 48,
vilken ger lägsta pris per flaskposition, kombinerat med högeffektivt
utnyttjande av utrymmet samt bekväm åtkomst till varje enskild flaska.
Gå till Produkter
för att se Quercia's sortiment av prisvärda och snygga vinställ.

2 Vinställ
Modell 48 på varandra ger plats för 96 flaskor.
Till sidtopp
Det är en god idé att föra
anteckningar i en lagerbok. I den kanske man skriver namnet på vinet,
ingående druvsorter, tilltänkt lagringstid, när och var köpet
gjordes och vad man betalade. Och när man öppnade det och vad det
smakade. Kanske till och med vem man drack det med och vad man åt till.
För att kunna hålla reda på allt, och inte behöva plocka igenom hela
lagret i sökandet efter en speciell flaska är det väldigt bra om man
har tillgång till en dator, där Lagerboken utgörs av ett Word- eller
Accessdokument. På hemsidan www.vinprovare.se
kan Du registrera ditt vinlager och bekvämthålla reda på Dina viner.
(Du hittar också många andra intressanta informationer på denna
hemsida).
Man kan också hänga en etikett
på varje flaska, gjord av papper, eller ännu hellre av plast, på
vilken man skriver med en ”white-board”-penna.
Se
också det separata avsnittet Ordning
och reda, som visar ett lätthanterligt system för att hålla
reda på vilka viner man har i lagret.
"Geografiskt" numreringssystem
Frågan
borde egentligen ställas "Hur länge kan jag lagra mitt vin?”. För
vin är sällan en färskvara. Generellt
kan sägas att vin inte alls är så känsligt som det ibland görs gällande.
Sedan handlar det mycket om den personliga smaken om
ett vin är moget eller inte.
Undantagen
är förutom ”Noveau”-viner även viner på Tetrapak-förpackningar,
vilka absolut inte ska förvaras längre än 2-3 månader, samt
Bag-in-box-viner, vilka i bästa fall kan lagras upp till 6 månader, om de förvaras
svalt. Dessa tider gäller från tappningsdatum, och eftersom
produkterna kan bli stående i lager eller i butiken en stor del av den
tiden måste man vara mycket försiktig med hur länge man sparar "pappvinerna".
Dessutom är den enkla sanningen att ingen vinproducent förpackar
”bra” viner på Tetra eller B-I-B. Det innebär dock inte att dessa
viner behöver vara odrickbara, men deras lagringspotential är
obefintlig.
Ett sätt att förbättra boxvinets hållbarhet är att omedelbart
Då Du har burit hem vinboxen tappar Du upp hela innehållet i
glasflaskor (det går åt 4 flaskor à 75 cl till en 3-litesbox, och Du
kommer också att upptäcka att Du har blivit lurad på ett antal
centiliter vin när Du tror att det ska vara 3 liter i boxen) och
försluter flaskorna med kork eller skruvkapsyl. Förvara flaskorna
liggande, så håller Du korkarna täta, och Du får också kontroll av
att förslutningen är tät.
(Om
Du nu trots allt skulle vilja köpa ett Box-vin ska Du absolut
kontrollera vad man anger som tappningsdatum och/eller bäst-före-datum.
Då det gäller vin i Tetrapak finns bara en rekommendation: Köp
aldrig!)
Ett
enkelt svar på frågan ovan är, att ju dyrare ett ungt vin är, desto bättre är
troligen dess kvalitet och desto längre går det att lagra. Men det är
väldigt roligt att chansa på ett enkelt vin, för att se om det kan
mogna till ett ädlare. man har ju heller inte något att förlora på
att prova, eftersom det dels är en mindre investering, och resultatet i
sämsta fall är att det blev inte bättre, men inte sämre heller.
Vinets pris är ju inte enbart en kvalitetsfråga,
utan beror ju också på många andra faktorer, t.ex. ursprungsområdets,
odlarens och de ingående druvsorternas status. När man provar ut
vilket ungt vin man vill köpa är det bra om det finns motsvarande vin
av äldre årgångar att jämföra med.
Det
finns viner som är tillverkade för att konsumeras inom kort tid, men
de flesta finare viner smakar inte så bra som de har potential för
innan de fått mogna några år.
Exempel på några av de mest långlivade vinerna är Hermitage,
Amarone och Brunello (rött),
Château d´Yquem (Sauternes) och Vintage Port (rött portvin). Dessa
viner klarar ofta utan större problem en lagring på 20-30 år, förutsatt
att de ligger svalt (helst 8-14 grader), mörkt, stilla och vid jämn
temperatur.
Lagringsdugliga
vita viner är svårare än att hitta röda. Friskheten försvinner
snabbt. Men söta viner kan lagras, liksom viner av Chardonnaydruvan,
Riesling (om alkohol-, syra- eller sockerhalten är tillräckligt
hög) och
vissa andra druvsorter. Har vinet smak av ek, utvecklas med tiden
en vaniljarom i vinet. Det är speciellt tydligt om man använder ekfat
av amerikansk ek. Lagring av Chardonnayviner på nya ekfat hos
vintillverkaren är populärt nu.
Av rödvinerna är det de kraftigt syrarika med stark färg som håller
längst. Syran kan vara av 2 slag: Tanniner=oxalsyra=garvsyra och
fruktsyra. Speciellt Tanninrika viner är mycket lagringsdugliga, ja
till och med lagringskrävande för att de ska vara njutbara. Man kan också gå efter årgångarna, som främst på grund av
vädret är olika bra. Dagens vintillverkare är dock betydligt
skickligare är förr, och har tillgång till olika metoder för
mätning, analys och "manipulation". Tekniken har gått framåt även här. Tyvärr
har den unge vinodlaren som vill stå på egna ben inte alltid råd med
dyrbara investeringar, vilket kanske ändå inte lönar sig på en liten
vingård.
Ett kriterium är alltså
att välja viner från bra årgångar.
De tål som regel betydligt längre lagring är de år då skörden inte
slagit in till fullo.
Druvsorterna
är olika rika på syra och vintillverkarna blandar ofta, för att ge
vinet önskad balans.
Det finns inga garantier beträffande slutresultatet när det gäller
vinlagring. Därför är det så spännande. Vinet är levande och oförutsägbart
i dagens standardiserade värld. Ett vin kan vara gott under flera år,
fast det ändrar smak under tiden och det är mycket sällan det är
”odrickbart”, vare sig det är ungt eller övermoget.
Vita
och lättare rödviner, samt rosé, är goda efter ett par år. Tyngre
tanninrikare röda smakar bäst med flera år på nacken. I små flaskor
mognar vinet snabbare, men det håller längre, kanske dubbelt så länge, i
en magnumbutelj. Varför? Jo, vinet luftas genom korken, som liksom
flaskhalsen har samma storlek på en liten som en stor flaska. Alltså får
vinet i en liten flaska mer luft än det i en stor, proportionellt sett.
Viner
Du inte ska köpa:
-
Köp aldrig flaskor i en märklig form, t.ex. fiskar, skruvade, sneda,
etc.
-
Köp aldrig vin i kulörta flaskor. (Färgade flaskor i olika nyanser av
grönt eller brunt är godkända).
-
Köp aldrig tyska viner med engelskt namn i kulörta flaskor.
-
Köp aldrig viner som har diverse djur på etiketten, såvida det inte
är lejon, noshörningar eller örnar, gärna i gammal tysk stil.
-
Köp aldrig viner som är namngivna efter djur eller maträtter.
-
Köp aldrig vin i förpackningar om 1 liter eller 3 liter. (3-liters går
dock bra om den är gjord av glas).
-
Köp aldrig viner som är uppkallade efter vad de påstås passa till för
mat.
Till
sidtopp
Ekonomi,
lagringsutrymme och självdisciplinen brukar sätta gränsen för
lagrets storlek.
När
Du gör upp en strategi för vininköp bör Du tänka på:
Ø
Hur mycket vin Du vill äga, och har plats att förvara
Ø
Hur mycket pengar Du vill investera i vin
Ø
Vilka typer av vin Du tycker om
Ø
Din lust att hela tiden "vidga vyerna" med kunskaper om
viner av olika typer, prisklasser och årgångar.
Tips
på lagringsvärda viner
Till
sidtopp
Icke-samlaren
Du
har inte plats att lagra vin och Du tycker det finns andra saker att lägga
ut Dina pengar på.
Vad
det gäller det första argumentet kan Du läsa mer i denna skrift om att
det inte behövs så märkvärdiga lokaliteter för att förvara vin en
tid, så att Du får nöjet att konsumera ett godare vin.
Det
andra argumentet är heller inte så övertygande; Du gör i princip
av med samma belopp oavsett om Du bara dricker vinerna unga eller lagrar
dem en tid.
Dessutom kan Du faktiskt spara pengar på att Dina viner i lagret ju
inte stiger i pris, vilket däremot vinerna på Systembolaget ju gör
med tiden.
En
hård personlig disciplin är ett bra sätt att förhindra att en
vinsamling bildas. Beräkna hur många flaskor Du konsumerar per månad,
inkl. middagsbjudningar och andra festligheter, och ha aldrig mer vin
till hands än denna mängd. Om Du till exempel dricker vin två kvällar
i veckan och har gäster en gång i månaden, blir det omkring 12
flaskor.
För
att lyckas i Dina föresatser att inte skapa ett vinlager ska Du
-
Undvika
att köpa robusta röda viner, som förbättras med åldern, och som
kräver ett antal års lagring innan de är "drickbara".
-
Inte
köpa mer än två flaskor av en sort, om Du nu inte prompt vill ha
bara en enda sort.
-
Inte
köpa ett vin som är dyrt eller ovanligt, så att Du känner Dig
frestad att spara det till något speciellt tillfälle.
-
Motstå
alla ”skamliga” förslag på goda viner från Dina vänner och i mattidningar,
radio- och TV-program och tidningsartiklar.
-
Klippa
sönder betalkortet.
OBS!
Ett vin behöver "komma till ro" minst 2 veckor efter det
att Du har tagit hem det, även det enklaste vinet.
Du
kanske bestämmer Dig för att förråd för 6 månader verkar rimligt för
Dig. Det betyder ca. 75 flaskor vid ovannämnda konsumtionsmönster.
Du
kan köpa 4 till 12 flaskor av något vin som speciellt rekommenderats
av vinskribenterna eller någon vän, och även satsa på några långlivade
viner också. Din utmaning blir att bibehålla balansen mellan viner som
fortfarande behöver mogna, och viner som (Du tror) är färdiga att
drickas, samt ha en bra mångfald av drickfärdiga viner, så att Du
inte tröttnar på favoritvinet.
För
att nå målsättningen behöver Du föra anteckningar över Dina
vintillgångar, samt tänka på lagringsförhållandena.
Samlaren
Grattis! De flesta vinsamlarna
bestämmer sig inte ens för att bli vinsamlare; de fortsätter bara att
köpa tills de är det! Genom att ta det genomtänkta beslutet att äga
ett par hundra flaskor vin har Du möjligheten att skapa en samling som
verkligen passar Din smak och Dina mål.
Din utmaning är att bestämma
Dig för vilka viner Du gillar bäst, (vilket kommer att ge Dig många
njutningsfyllda upplevelser på vägen till vissheten) och att förvara
vinerna på så bra sätt som möjligt, så att Du får den upplevelse
som Du förväntar Dig.
Var
går gränsen?
En
samling på 1000 – 1500 flaskor är definitivt tillräcklig för att
tillfredsställa en vanlig människas behov. Å andra sidan är 50 eller
100
flaskor inte så dåligt heller!
I
Frankrike, där man ju har lätt att komma åt att köpa även mogna viner, anser
man att den undre gränsen för ett ”anständigt” lager är 200
flaskor (0,75 l). Det baseras på att det ”dagliga” vinet köper man
efter hand, för konsumtion inom några veckor. Det man vill lagra är
vad innehavaren funnit vara ”goda” viner, att avnjuta tillsammans
med en bra måltid och/eller i goda vänners lag. För sådana ändamål
räknar man med minst 5 års genomsnittlig lagringstid, d.v.s. man kan
omsätta ca 40 flaskor per år, när lagret är uppbyggt.
Ett
större lager tillåter längre genomsnittlig lagringstid, alternativt
större årlig konsumtion av lagringsvinerna. Ett bra sätt att bygga
upp lagret är att till att börja med köpa viner som redan har lagrats
några år. Man kommer på så sätt snabbare fram till ”skördetiden”.
Successivt kan man sedan köpa yngre, och därmed billigare, viner. Ett
problem kan dock visa sig med tiden: Man vill inte tulla på förrådet,
utan man sparar, och sparar, och sparar…
Då
är det återigen bra med självdisciplin; har man bestämt sig för
konsumtion inom en viss period ska man följa detta. Därigenom skaffar
man sig erfarenheter från olika lagringstider.
Idealet
är ju att, såsom i de stora vinländerna, köpa 1-2 kartonger á 12
flaskor, för konsumtion över en längre period. Med nuvarande
importregler har ju nu också de svenska konsumenterna dessa möjligheter.
Några
principer för en vinkällare
En
summering av råden ovan:
1. Du skall förvara dina buteljer där de kan vila i mörker
och utan skakningar, och utan alltför brutala temperaturvariationer.
2. Drick ditt vin: Vin är gjort för att drickas.
3. Njut av ditt vin: Ett vin bör drickas med glädje och njutning, inte
med baktankar om dess eventuella värdestegring.
4. Inte allt vin är till för att lagras: Vissa viner blir bättre
efter flera års lagring, andra dricks med med fördel unga. Det är din
egen smak som avgör!
5. I källaren ska du helst ha minimum tre gånger din årskonsumtion,
så att de viner du ska lagra får ligga i fred.
6. Provsmaka dina viner regelbundet: om det så bara är för att bedöma
deras utveckling (köp därför helst minst 6 av varje vin).
7. Blanda friskt och våga nytt: Var inte rädd för att köpa några
flaskor från en region som du inte känner så väl till. Vanans makt
eller tvekan inför det okända berövar många intressanta upplevelser.
8. Balansera din källare: Ha inte bara en eller två sorters vin.
”Bara Bordeaux” eller ”bara Bourgogne” är ett recept för att
missa mycket intressant
9. Fall inte för slöheten när du handlar vin på din utlandsresa: de
mest kända vinhandlarna kan vara onödigt dyra. Pröva något nytt,
t.ex. en liten kvartersbutik (där du också kan få goda råd) eller en
internetbutik. Var aktsam när du handlar hos producenten, särskilt i
Bordeaux eller Toscana. Det är inte alltid billigare än i affären i
närmaste stad.
10.
Bortsett från de verkligt speciella omständigheterna när du absolut måste
köpa en ”etikett”, ska du aldrig köpa ett vin för mer än 50 €
per normalflaska.
11. För bok över dina viner: Veta vad man har är bästa sättet att
veta vad man ska köpa. Plus att det är halva nöjet att kunna se sitt
lager och kunna välja ”rätt” vin till maten.
12. Visa vinet respekt: Det kostar kanske mycket, så behandla det med
respekt, servera det vid lagom temperatur (inte för kallt, inte för
varmt), i bra glas (inte nödvändigtvis dyra), dekanterat om det behövs
etc.
Gå
till länkarna för normala lagringstider (med utgångspunkt från
produktionsåret) för medelbra till bra viner från några kända
vinområden: (OBS! Lagringsråd från producenter, importörer,
vinskribenter etc. ska naturligtvis också tas hänsyn till. Däremot
ska Du inte bry Dig om vad Systembolaget anger).
OBS!
Ta vinskribenternas och tidningsrecensenternas förslag med en stor nypa
salt. Många av dem är intimt förenade med branschens aktörer, genom
olika former av samarbete, mutresor, gratisviner etc. och alltså mer
eller mindre köpta. BF på TV4 anses vara den värsta mutkolven,
med stort inflytande över många kollegor.
I
de månatliga recensionerna av Systembolagets nyutsläpp
"måste" man göra en klassificering i fynd och prisvärda
viner etc., annars bryter man mot mönstret, och får kanske inte
längre vara med på Systembolagets provningar. Detta är också en
viktig anledning till att ganska få av vinjournalisterna är så
kritiska mot Systembolaget som man egentligen har all anledning att
vara.
Tips
på lagringsvärda viner
Se hur mycket vin Du får för pengarna!
Lycka
till med framtida vinavsmakningar, som vi hoppas kommer att ge fina
smakupplevelser.
Till sidtopp |